Känslan jag har i kroppen när jag kliver av ett löpband efter 84 minuters löpning är ungefär dubbelt så skön som när jag joggar ner efter en lika lång runda utomhus. Det är verkligen inte roligt att stå på det där bandet, men vinsten i att göra det då och då är att det känns så fantastiskt mycket lättare att springa ute sen. Dessutom längtade jag in direkt när jag klev utanför dörren på väg till gymmet – Stockholm är verkligen kallt idag.
Låg och matade på i något som jag i min vildaste fantasi önskar vara mitt tempo om 133 dagar(!) när jag planerar att springa ett par varv runt Stockholm. Under tiden hann jag reda ut ett och annat frågetecken i huvudet och fundera över livet en stund. Mina kära hörlurar är på väg att ge upp (antar att de inte klarar hur mycket svett som helst..?), bara en snäcka fungerar som den ska så jag sprang halva passet utan musik. Fostrande upphöjt till två när man står på ett löpband vill jag lova.
Testade mina glada kompressionssleeves från Gococo för första gången, och jag stack onekligen ut ganska rejält bland alla svarta tights runt mig. De var otroligt sköna att springa i, och jag blev inte alls lika varm som jag brukar bli med mina hela kompressionsstrumpor. Dessutom kändes sleevsen lite tightare och fastare än strumporna – skönt! Älskar ju dessutom färgen så det känns som att de är som klippta och skurna för mig. Ett bra pass både för kropp och knopp, och jag känner mig lite starkare nu än innan…på många sätt.
Inne i värmen…
…och ute på min vackra ö.